2025-02-18
Nybyggaranda, polisstation och gemensamma julfester
– så var det i Kastellparkens villaförening för 50 år sedan

Det var en lycklig tillfällighet att alla tre villatyperna i Kastellparkens villaförening fick övervåningar som gick att inreda. Så var det inte tänkt från början. Gittan och Eddie Nord som bott i sin villa på Värnlundsgatan 14 sedan den byggdes 1972 berättar hur det var då.

Bruna nålfiltsmattor var standard i vardagsrummen i de nya villorna som växte fram på åkern mellan 1971 och 1972. Jättesnyggt tyckte Gittan och Eddie som absolut inte ville ha parkettgolv i sitt nya hus.
           - 300 kronor extra kostade det om man ville ha parkett i
              stället, berättar Eddie.
           - Men det hade blivit mode med heltäckningsmatta och vi
             ville inte ha parkett. Vi var helnöjda med mattan och
             ganska snart la vi heltäckningsmatta i alla rum, fortsätter Gittan.

Kalla linoleumgolv
En orsak till att de snabbt ville ha mattor på plats var att golven, förutom heltäckningsmattan i vardagsrummet, var av linoleum och de kändes väldigt kalla.

Medan bostadsområdet byggdes bodde Eddie och Gittan på andra sidan åkern i en lägenhet på Ferlinsgatan. Därför kunde de se och följa villaområdet när det växte fram.

           - Från början fanns ingen skola, ingenting. Det var åkrar
             helt enkelt och sen berget som stack upp, berättar de.

Bergknallen i Nyby fanns där först
Ja, berget eller bergknallen som nu är pulkabacken i Nyby kom inte till av överflödigt byggmaterial när husen byggdes som man kan tro.
Den fanns där från början. Långt innan Nyby byggdes gick barnen i trakten över åkrarna till bergknallen för att leka.
Då kallades den för ”ön” eftersom den låg som en ö i det platta åkerlandskapet.
Men hur gick det då till när ett bostadsområde
av både kedjehus och flerbostadshus växte upp kring ”ön”?

Kastellparkens hus en ”villamatta”
Gruppbyggda småhus, ”villamattor” växte upp över hela Sverige under 1970-talet. Det berodde bland annat på att många reagerat mot tråkiga miljonprogramslägenheter, och på goda bostadslån och bra skatteregler för småhus.
          - För att få ett hus fick man stå i kommunal småhuskö, 
            berättar Eddie. Sparbanken administrerade, vi fick en   
            köplats och sen fick vi välja tomt på en karta.

Eddie som arbetat på Stadsbyggnadskontoret i många år berättar att det förstås var viktigt för både säljaren och köparna att det gick att få statliga lån på husen. Men för att få statliga lån fick husen inte kosta för mycket.

           - Det var Länsbostadsnämnden som skulle godkänna
             vad husen fick kosta, berättar Eddie. Och först blev 
             husen för dyra. Då ströks taksprången och takfoten
             som var inplanerade.

Ändrad taklutning enda chansen
Från början var två av hustyperna också ritade med en annan och flackare taklutning, än det sedan blev. Övervåningarna var nämligen inte alls tänkta som bostad i dessa två hustyper.
I stället skulle de vara fönsterlösa vindar med lågt i tak och
man skulle nå dem genom en stege till en lucka i taket.

Att ändra taklutningen så att husen blev högre blev en chans att klara gränsen för statliga lån:

           - När de ökade taklutningen så att vinden blev
             inredningsbar fick de ta lite mer betalt för husen, 
             förklarar Eddie. Och till slut godkändes de
             av Länsbostadsnämnden.

Fick tillbaka 5 000 kronor
Gittan och Eddies hustyp skulle kosta 153 000 kronor.
Men förvånande nog så blev huset lite billigare än det var sagt.
Det kostade 148 000 kronor så de fick tillbaka 5 000 kronor.

Den 15 januari 1972 var det dags för Gittan och Eddie att flytta in i sitt nybyggda hus. Då hade de en fyrårig dotter, Maria, och Gittan väntade sonen Markus som föddes tre månader senare.
I början såg det inte så roligt ut i området berättar Gittan:
           - Det fanns ju inte en enda liten buske!
            ”Det såg väldigt dystert ut”

Övervåningarna i de båda hustyperna i Eddie och Gittans del av området var ju också samtliga oinredda från början, utan fönster.
           - Man såg bara brunsvarta gavelspetsar. Det såg väldigt dyster ut!

Husen var likadana, inte mycket hade hunnit växa upp i trädgårdarna och inte fanns det några gatuskyltar heller. Det gjorde det väldigt svårt att hitta i området och det var vanligt med folk som irrade omkring och inte hittade rätt.
Men det blev trevligt att bo i området, berättar de. Bland alla nyinflyttade blev det något av en nybyggaranda. Men pratade om buskar och plantor. När det började våras började man ordna i trädgården. Många hade förstås barn och blev bekanta genom dem.

           - Vi tyckte det var så bra med gränden när barnen var små,
             vi var aldrig rädda, berättar Gittan och Eddie.

Grannen skrek
Kvinnor hade inte heltidsjobb på samma sätt som nu. Fler var hemma och för barnen var det bara att gå ut för att hitta kompisar och börja leka.

Till tomt-jobbet den där första våren på Värnlundsgatan hörde att lägga plattor. Från början låg det grus på trädgårdsgångarna.
Gittan och Eddie fastnade för en typ av platta som också många av grannarna hade, som tillverkades av St.Erik betong i Uppsala.
-
Men plattorna vägde 42 kilo styck! berättar Eddie. Jag vet att jag la ut totalt 15 ton plattor på gården! En dag hörde vi att grannen skrek, han hade klämt sig illa och hamnade på sjukhus! Då ångrade vi att vi valt de tunga plattorna, men vi tyckte de var så snygga!

Närpolisstation i området
Kring 1975 hade flerbostadshusen byggts liksom Nyby centrum som låg ungefär där ett äldreboende på Topeliusgatan finns idag. I Nyby centrum fanns ett litet torg och där låg i många år en vårdcentral, folktandvården, post, pizzeria/restaurang, kiosk, fritidsgård, frisör och till och med en närpolisstation.

En affär kom tidigt, det var Vivo, så bergknallen bakom affären fick heta Vivoberget. Svenska kyrkan hade också en gård, Lillgården, med bland annat kyrkans barntimmar, dit det var praktiskt att gå för Gittan med barn och så småningom dagbarn.

Fritidsgården var viktig för barnen.
Fredrika Bremerskolan nära Nyby centrum stod klar 1975. Den hette i början Nybyskolan.

Dans i villaföreningen
På 1970- och 1980-talen var Kastellparkens villaförening väldigt aktiv. Man ordnade till exempel julfester. På dagen var det julfest för barn med dans kring granen. På kvällen träffades de vuxna och åt och dansade tillsammans. Festerna hölls på olika ställen, någon gång var det i Storgården i Gamlis de hyrde in sig. Men julfesterna upphörde när de ursprungliga nybyggarnas barn blev stora.

Missat två städdagar på 53 år
Städdagar har föreningen haft vår och höst under alla år sedan villorna stod klara. Och Eddie berättar att han bara missat städdagarna två gångar på dessa 53 år!

Nyby centrum har förändrats rejält. När det revs omkring år 2004 återstod en kiosk, pizzeria och en frisör i byggnaderna som var i dåligt skick.

Nybyfrisörerna fanns kvar ett tag, de fick flytta in i nybygget på Topeliusgatan. För några år sedan öppnade en kiosk annars är all service borta.

           - Det var så trevligt och bra och så försvann allt! Säger Gittan.

Gladare färger på de bruna takspetsarna började det bli redan på 1970-talet. (Området skulle bestå av gula tegelhus med svart tak och svarta gavelspetsar)
Eddie och Gittan minns den första rödmålade takspetsen på ett hus på Värnlundsgatan ett par år efter att husen var klara. Folk började ta för sig
och målargläjen spred sig. I dag hittar vi även rött och grått taktegel
i området.

Kanariefågelgul ytterdörr
Men alla ursprungsfärger var inte bleka. Eddies och Gittans dörr var något överraskande lysande kanariefågelgul i original.

Nytt bostadsområde i Nyby gård, nya rondeller, bostäder i Fornbyn och vid korsningen med Österleden, ny påfart till motorvägen, nya butiker, ett flera gånger utbyggt Gränby centrum (invigt 1971) gör att omgivningarna runt Kastellparken ser helt annorlunda ut 2025 än de gjorde 1972.

Men åtminstone den nya motorvägen och påfarten till den är inget som blev en överraskning för Eddie och Gittan. Det tog bara 42 år att förverkliga den.
            - Redan när vi flyttade in fanns planer på leden
              som de sedan byggde, den var redan inritad!

Maria Sandell
…som bor på Värnlundsgatan 4

Fakta
Husen i Nyby var förtillverkade så kallade elementhus av Ådals-hus AB. Arkitekt och byggherre var Svenska Riksbyggen.
Husen byggdes 1971–1972 och kostade kring 150 000–170 000 kronor.
160 000 kronor då motsvarar omkring 1,4 miljoner kronor i dagens penningvärde.
Stadsplanen för Nyby, med ett centrum med butiker, skola och annan service ritades av stadsplanearkitekten Lars Thylén i samarbete med Riksbyggens arkitektkontor.

Alla villorna, som finns i tre olika typer, är byggda med gult fasadtegel av en typ som hette Bergsbrunna, troligen tillverkat i Bergsbrunna tegelbruk som lades ned 1984. Från början var träet på alla hus brunmålat.

Fakta bland annat hämtat från: 60–80 Bostadshus i Gränby,
Löten och Nyby.
Arkitektur under 1960- 1970- och 1980-talen av Kristin Lindgren,
utgiven av Kulturnämnden, Uppsala kommun omkring 2013.
Har du något intressant att berätta så hör av dig.